Jack Palance dog i fredags 87 år gammal, och hänger nu alltså med de andra Hollywood-tuffingarna av den gamla skolan - Lee Marvin, Richard Widmark, Robert Mitchum, James Coburn, Charles Bronson - på någon rökig saloon i himlen.
Mina främsta minnen av Palance avslöjar väl min ålder mer än nåt annat: som revolverman i nåt av Lucky Luke-albumen (Morris gillade ju att peta in filmfigurer i biroller) och som Greve Dracula i en tv-film från 1975 (som det vore jäkligt kul att se om - då, vid tio års ålder eller så, på villakvarterets första video, var Palance mäkta skrämmande).
Och så förstås som Billy Crystals mentor i City Slickers, rollen som till slut gav honom en Oscar. Jag hittade hans bejublade och parodierade tacktal på YouTube - när det begav sig tyckte jag det var råtöntigt, nu femton år senare känns det som ett av de bästa och roligaste hittills. Vila i frid.
Andra bloggar om: Jack Palance
1 kommentar:
Suck, vad trist. Vila i frid Jack.
Skicka en kommentar