måndag 20 november 2006

Sthlm filmfestival: A Dirty Carnival

Fråga: varför envisas filmfestivalen med att lägga alla coola asiatiska actionfilmer så förbannat sent? Vi stackars tröttkörda soon-to-be medelålders småbarnföräldrar måste väl också få njuta av estetiska armknäckningar och hetlevrade yakuzas utan att bli glåmiga zombies dan därpå? Sen var jag ju iofs inte tvungen att sitta på krogen och dra i mig ett gäng stöl innan när jag visste att filmen skulle börja 22:30 (vilket med Sthlm filmfestivals sedvanliga tideräkning betyder strax före 23).

Nåja, summan av kardemumman är att det kan vara problematiskt (både etiskt och, eh, minnestekniskt) att recensera en film man slumrade till ca 30-35 ggr på. (Hade inte min vän i stolen bredvid utdelat en kraftig snärt på låret varje gång jag nickade till hade jag kunnat slumra en kvart i mitten och sen piggnat till, men icket. Sadist.)

Vi gör ett försök: Ha Yus A Dirty Carneval är en sydkoreansk actionfilm som berättar historien om Byung-du, en gangster på mellannivå som stiger i graderna (hans drivkraft är framförallt att stötta sin sjukliga mor). Byung-dus inträdesprov blir att whacka en åklagare, och när han senare blir anställd som konsult när en barndomskompis ska spela in en gangsterfilm - och filmen rör sig farligt nära verkligheten - börjar hans problem.

141 minuter är på tok för lång tid för att berätta en ganska enkel historia men A Dirty Carnival är en sober film som inte fokuserar så mycket på explosiv action utan mer på Byung-dus kamp för sin familj och motvilliga karriär inom maffian. Det är lätt att dra paralleller till Gudfadern - precis som som Michael Corleone blir Byung-du mer eller mindre tvingad in i ett life of crime för att kunna försörja sin familj. In-seong Jo i huvudrollen är snudd på lika bra (och snygg) som Pacino, och filmen har samma sorgsna längtan efter det andra liv, det som kunde blivit, om omständigheterna hade varit annorlunda. Allt väldigt snyggt förpackat.

En fråga bara, efter att ha sett City of Violence, A Bittersweet Life och den här: är vapenlagarna väldigt strikta i Sydkorea, eller är de yrkeskriminella väldigt gammeldags av sig? För här syns knappt en pistol i bild - däremot slåss man ofta och gärna med tillhyggen (särskilt det stålinfattade ljusblåa baseballträt som är omåttligt poppis). Actionscenerna blir väldigt mycket roligare, men det är ändå lite märkligt.

Andra bloggar om: , ,

4 kommentarer:

Srdja M sa...

Skön blogg :)

Mattias sa...

Jag undrade också över detta och efter lite ytlig undersökning så visar det sig att det helt enkelt är väldigt ovanligt med vapen bland brottslingar i Korea...

Herr Bergström sa...

Nu var de ju inte kriminella i The Host, men där hade de i alla fall rätt bra med hagelbössor. Och tjejen med pilbågen gudbevars...

Teresa sa...

Det var ju grymt med alla knivar och basebollträn - den enda pistolen som var med kändes lite som ett antiklimax faktiskt. Har btw skrivit min egen recension av den här: http://roleplayingissogay.blogspot.com/2006/11/festivalrecension-dirty-carnival.html