tisdag 17 april 2007

Runaway Train



En av nackdelarna med den svenska sk "bloggosfären" (förutom att det är ett dorkigt ord) är alla typer av kedjebrev som geggar runt. En bloggare ställs inför en "utmaning" och ska klämma fram ett gäng listor (typ "Åtta har du nånsin...", "Sju saker du har på dig", "Sex saker du gjort idag" etc etc) och sen skicka vidare utmaningen till andra bloggare. Som en nätbaserad version av Mina vänner-böckerna alltså, fast tristare (ingen får ju rita sitt självporträtt eller tokskriva "vita" på Ögonfärg) - en form av internt egorunkande som fyller nätet med ännu mer poänglös text och befäster synen på bloggar som meningslösa och narcissistiska "dagböcker på nätet".

Om jag låter gnällig är det bara för att jag aldrig blir utmanad utan alltid får stå ensam i hörnet med en ljummen öl och titta på när de andra dansar. Och nu, när jag till slut äntligen får vara med, blev det inte den revansch jag hoppats på utan nästan slutet för den här bloggen as we know it. Gasp!

Jag har nämligen fått kliva ombord på Länktåget, ett till synes oförargligt kedjebrev som går ut på att bygga på och sprida en lista med bloggfavoriter. Man blir favoritlistad av en annan bloggare som skickar med en länklista, sen publicerar man listan på sin blogg, listar sina egna tre favoritbloggar som sen ska fortsätta med tåget. Och så tuffar det på, mindre bloggar får fler träffar tack vare de populära bloggarna, och alla är glada. Men knappt hade tåget lämnat stationen förrän de första larmrapporterna kom: det är fejk, det är SPAM, det är orent spel. De hemska, dåliga bloggarna snyltar på oss "riktiga" bloggare och straffet för att vilseleda träffstatistiken kan bli att vi godtrogna stackare blir - flämt - kickade från Google:s sökmotor.

Även om Länktågets lista på bloggar närmast liknar satir - och jag skulle behöva vara duktigt full innan jag frivilligt gick in på en blogg som lovar "Mycket färg och roliga bilder blandat med personliga inlägg om allt mellan himmel och jord" eller "Inredning, inredning och inredning utifrån en personlig vinkel! Också de små husdjuren får sin plats i hemmet :)" - så är tonen hos Länktågets kritiker så hätsk och bajsnödig (och, let's face it, deras egna bloggar inte direkt högintressanta) att jag blir sugen på att lägga ut den ändå, i ren protest. Men efter moget övervägande måste jag ändå banga - jag har ju familj och sådär, och skulle inte vilja att Googles stormtroopers trashar lägenheten eller skadar min dotter, så jag avstår.

Men eftersom allt det här sattes igång av att jag blev favoritlistad av Nanci - vars blogg jag ju avgudar - så vill jag ändå vara med och lista tre favoriter just nu. Here goes:

Yada Yada Yada
OK, internt som fan, men Nancis blogg är en sagolik stream-of-consciousnessfest med populärkulturtrivia och konstiga sjukdomar. Inget för känsliga läsare. Men vad är grejen med alla Google-annonser?

Jazzhands
Trivsamma fakta om Cosbytröjan och Kiefer Sutherland. Hon har besökt CTU-kulisserna också vilket jag är oerhört avis på.

Better Than Fudge
En blogg med kändisnyheter + spydiga bildtexter borde kännas rätt så nattståndet, men Josh Horowitz verkar så genuint trevlig att man måste läsa.

Andra bloggar om:

3 kommentarer:

Urologen sa...

Runaway Train var ju (är) förövrigt en riktig klassiker.

Screenplay av Kurosawa, regisserad av Konchalovsky och med Jon Voight, Eric Roberts och Rebecca De Mornay i fina roller (framförallt Voight förstås).

Anonym sa...

Åh Conan! You have made my day! Men jag tänkte förklara det där med google-annonserna: 1) jag vet inte hur man tar bort dem (som du kanske har förstått behövde jag få skämtet "why do programmers confuse halloween and christmas? Because Dec 25 = Oct 31" förklarat för mig). Och 2) Jag tycker det är jättekul när jag har skrivit om t.ex. personlighetsstörningar och det helt plötsligt sitter ett gäng google-ads för "Overeaters Anonymous","Nämndemannagården","Kognitiv BeteendeTerapi", "Aspergers Syndrom-sällskapet" samt erbjudanden om att köpa Valium via nätet ovanför texten.
Men, så klart, helst vill jag ju att annonserna magiskt skall försvinna.

Conan sa...

Max: Amen! Kanske också Eric Roberts sista roll innan han gled över i självparodi?

Nanci: jag var (tack och lov) tvungen att Googla det där skämtet för att fatta. Och hamnade på wikipediasidan "mathematical joke" som kan vara det sorgligaste jag läst. Stackars satar.