torsdag 13 september 2007

Svensk roundup 2: Den nya människan



Klaus Härös uppföljare till Den bästa av mödrar handlar om ett obekvämt kapitel i svensk nutidshistoria - det fräscha och framtidsoptimistiska femtiotal då folkhemmet skulle byggas upp och icke önskvärda element (här: unga kvinnor som tyckte mer om att knulla än laga kroppkakor) sattes på anstalt och tvångssteriliserades. Vi följer sjuttonåriga Gertrud som bor i en ödslig stuga på en vindpinad åker nånstans med sina fem-sex småsyskon (interiörbilderna från stugan är en överpeppad scenografs våta dröm om svensk nittonhundratalsmisär och skriker "studio!" med gäll röst) tills hon av oklar anledning blir anmäld till Staten av sin neralkade farsa (Sven-Åke "Snoken" Gustavsson med rödmålad brännvinsnäsa). Gertrud skeppas till anstalt, för sitt eget bästa förstås, och får sin livslåga långsamt kvävd av ett brutalt maskineri. Men kan hon avslöja övergreppen för Pressen och förändra samhället?

Det är en viktig och smärtsam historia som bör berättas - tyvärr är Den nya människan inte en särskilt lyckad förmedling av den berättelsen. Kjell Sundstedts manus är välmenande men prickar av samtliga fängelsefilmsklyschor i en grå och tröstlös radda, och Härö behandlar sin historia som om det är den allra första filmen som gjorts om levnadsglada ungdomar som tuktas av en totalitärt samhälle. Men det är det inte, hela storyn känns plågsamt välbekant, och de fyrkantiga karaktärerna hjälper inte till.

Sen har filmen ett enormt problem i Maria Lundkvist. Hon spelar anstaltschefen Solbritt, som jag tror ska föreställa vara en fd nitisk tjänsteman som börjar vackla i sin ideologi och visar små tecken på mänsklighet bakom den myndiga fasaden. Tyvärr spelar Lundkvist sin matrona som en halvt nipprig, ryggradslös velpotta, helt utan synliga ledaregenskaper men med hela den plusmeny av tics, ansiktsspasmer och snipmunnar som Maria Lundkvist kan brassa på med om hon får fel regi. Karaktären är inte trovärdig nånstans, det är ett totalt feltänk hos Härö och det skadar filmen rätt hårt.

Bäst: Lo Kauppi som tattarbruden Jenny, och Tobias Aspelin i en skönt överspelad insats som Mengele-doftande Doktor Berg, är de enda som klarar sig undan med hedern i behåll.

Sämst: Maria Lundkvists eviga tics. Den grå färgskalan. Det trista vädret.

Guldbaggar? "En svensk storfilm" flåsar dvd-omslaget hoppfullt, men då vill jag nog ha högre budget och Stellan i en biroll. Ett svenskt pekoral ligger närmare sanningen men såg kanske inte lika säljande ut? Härö må ha något Viktigt att förmedla men Den nya människan är inte en viktig film. Jag hoppas att baggejuryn har bullshit-detektorn påslagen.

Andra bloggar om: , , , , ,

8 kommentarer:

Saint sa...

Luktar TRE SOLAR om detta !

Jikes .. svenska pekoral !
bra svensk film har lyst med sin frånvaro sen Den Enfaldige Mördaren ! (kanske lite hårt)

Martin sa...

Oj vad sugen man blir på att lägga sparpengarna på svensk film av din genomgång. Har du kommit iväg på This is england än eller ska vi göra ett försök?

Monica sa...

Men jag väntar ju på recensionen av Allt om min buske! Du lovade!

Conan sa...

saint: Ingen bra svensk film sen 1982? Nog är du lite hård! Förresten har jag fortfarande inte sett Tre solar. Är den bra? :-)

Martin: Nix, har inte lyckats än, skam till sägandes. Nästa vecka kanske?

Monica: Kommer kommer, ska hinna skriva om Bourne också. Men den som väntar på något ont...

Micke sa...

Jag var tillsammans med en tjej som bodde på herrgården/kollektivet där de spelade in den här filmen, så tekniskt sett så var det väl inte en studio. Vi sprang omkring i rummen på helgerna när filmteamet inte var där. Det var skoj :)

tobias sa...

Jag spelade Dr: Berg i den filmen och det var ju kul att recensenten uppskattade min insats.

Besök gärna min hemsida: http://www.tobiasaspelin.com/index.html

Conan sa...

Tobias: kul att du läser Conan! Eller åtminstone googlar ditt eget namn emellanåt. :-) Ledsen att jag sågade filmen, men du var som sagt strålande. Och formuleringen "skönt överspelad" är menad som beröm.

batti sa...

Jag håller inte med dig för fem öre. Jag uppskattade det mesta med filmen, inte minst på grund av de verklighetsbaserade inslagen...