onsdag 5 september 2007

The Lookout



Alla attributen är på plats: ett gäng allvarliga snubbar med bistra miner, en fet pickadoll, en snygg brutta, en tagline (Whoever Has The Money Has The Power) som kunde vara plockad från valfri direkt-till-dvd-action med Steven Seagal... The Lookout, regidebut för manusförfattaren Scott Frank (Out of Sight, Get Shorty) lanseras som en tuff och hårdkokt gangsterfilm och ser bustrist ut på postern ovan trots fina skådisar - men visar sig lite otippat vara en av årets finaste doldisar.

Chris Pratt (Joseph Gordon-Levitt från Brick) är en populär hockeykille som gör ett ödesdigert misstag när han kvaddar bilen och orsakar två kompisars död. Fyra år senare är han hjälpligt rehabiliterad men brottas fortfarande med minnesluckor, aspergers-utbrott och depressioner. Han försöker hitta mening i sitt nya liv - där de flesta betraktar honom med ett milt förakt maskerat till medlidande - samtidigt som jobbet som nattvakt på den lokala banken gör att han blir en Brick-a (hehe) i ett kriminellt spel.

Det börjar som ett sobert, dämpat vardagsdrama - filmat i ett snöigt blåshål i Kanada - och utvecklar sig långsamt till klassisk noir med skumma gangsters, rykande bössor och dubbelspel. Men med en twist i det att Chris neurologiska handikapp gör att han har svårt att fungera i normala situationer - rätt som det är glömmer han i vilken ordning han ska göra saker eller också, mitt i skarpt läge, somnar han plötsligt.

Lyckligtvis offrar Gordon-Levitt en eventuell handikapp-Oscar genom att spela Chris lågmält som en vanlig, härjad kille, helt utan det totala överspel genren annars brukar uppmuntra. Heder också åt Scott Frank som är mer intresserad av sina karaktärer, och Chris famlande efter en plats i tillvaron, än det kanske inte helt originella Och heder åt Jeff Daniels som behållit sitt mäktiga helskägg från The Squid and The Whale i sin som vanligt solida insats som sidekick.

Jag har några invändningar mot slutet och mot att en karaktär lite okänsligt tappas bort, men The Lookout stannar kvar i minnet som ett anspråkslöst och intelligent kriminaldrama som kom från ingenstans och hittills är bland det bästa jag sett i år.

Andra bloggar om: , , , ,

Inga kommentarer: