måndag 7 januari 2008
Into the Portal
Den senaste veckan har jag tillbringat varje kväll tillsammans med Portal, ett av de nya spel Valve bjussar på i matiga samlingsvolymen The Orange Box till Xbox 360 (tillsammans med bla klassikern Half-Life 2 och två fantastiska expansioner ). Portal har höjts till skyarna av de flesta spelkritiker och jag skriver gärna under - det är ett smart, sinnrikt konstruerat spel som växer och sakta ändrar karaktär under några först trivsamma, sedan andlöst spännande timmar.
Du vaknar på ett labb, helt ensam, utan en levande själ i sikte. Du välkomnas av en kvinnlig allvetande datorröst i högtalarna, som uppfordrande men servilt guidar dig genom 19 olika banor där det gäller att ta sig från punkt a till punkt b över plattformar, bråddjup, frätande vattenbassänger och laserstrålar. Till ditt förfogande har du en vit glänsande högteknologisk bössa som skjuter portaler - en blå att gå in genom, en gul att komma ut genom. Portalerna skjuter du i väggar, golv och tak, och det gäller för varje rum att klura ut exakt hur du ska övervinna de till förstone helt omöjliga hinderbanorna genom att sätta portalerna på precis rätt ställe och i precis rätt ordning.
Om man som jag är lite skadad av alltför många blodiga shooters är Portal befriande och avslappnande hjärngympa som kräver planering, fundering och eftertanke. Banorna är snarlikt uppbyggda med övervakningskameror, betongväggar och rörliga plattformar, men blir alltmer djävulska och utstuderat krångliga eftersom spelet fortskrider. Efter varje avklarad bana kliver man in i en hiss som glider upp till nästa nivå, följt av några uppmuntrande ord från den osynliga följeslagaren.
Allt rullar på i ett gäng banor, men precis när tillfredsställelsen över att klarat en ny level hotas av spelets välbekanta, linjära, potentiellt långtråkiga upplägg så händer något överraskande. Strax efter det börjar du hitta skavanker i de kliniska, pedagogiskt uppbyggda korridorerna. Du hittar en glipa i väggen som avslöjar en skitig verklighet bakom kulisserna - ett blodigt handavtryck här, ett inristat meddelande där... Mer ska inte avslöjas, för Portal är ett spel som skickligt portionerar ut ledtrådar, och långsamt bygger upp en klaustrofobisk och obehaglig stämning med en mästares hand. Vad är egentligen målet med alla utmaningar - och vems är rösten som ju längre du kommer börjar påminna lite väl mycket om HAL-9000 i sina mer paranoida stunder?
Portal lånar den krypande spänningen från Alien och den kliniska scenografin från 2001 med lysande resultat. Ett plattformsspel för vuxna, gjord med stor kärlek och kolsvart humor av människor som älskar dystopisk sci-fi. Ett av de smartaste och mest fascinerande tv-spelen jag nånsin spelat - och den bästa science fiction-film jag varit med i.
Andra bloggar om: Valve, The Orange Box, Portal, Xbox 360, tv-spel, Kubrick
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Roligt att du skriver om Orange Box, har precis köpt det och gett mig in i Team Fortress 2-träsket, men ju mer jag hört om Portal desto mer sugen blir jag att börja med det istället.
Jag har dessutom kvar alla episoder och allting av Half Life2 så för mig var den orange:a boxen verkligen värd varje krona!
Låter ju nästan som Myst. (Hette det inte så?)
Det är faktiskt ett fantstiskt bra och fängslande spel. Jag kunde inte lägga ner handkontrollen efter att ha börjat spela. 3 timmar senare var jag klar, men inte gjorde den korta speltiden något. Det hade nog faktiskt blivit tråkigt om det varit längre tror jag.
Aperture Science. We do what we must, because we can.
bender: grattis! du har många fantastiska speltimmar framför dig. :-) Själv har jag sparat Team Fortress 2 till snart - är mäkta sugen! Är det skoj?
eff: stämmer kanske, jag körde aldrig Myst. Det kändes lite "för smart" för en blodtörstig fps-vän.
dnkn: håller med - den korta speltiden var perfekt! Det kändes precis rätt att spelet tog slut där det gjorde.
Conan: Ja det är starkt beroendeframkallande, att kunna spela som så vitt skilda klasser som ingenjör, bombman, spion, eldsprutare, läkare, granatskjutare mfl. är jätteroligt och utmanande, banorna är bra och karaktärerna för varje klass och dess små gimmickar och röstspår gör det riktigt trevligt att spela.
Portal är ett fantastiskt spel and all men jag inte motstå att sno kredden från Valve och nationalistiskt ge den tillbaka till ... Starbreeze såklart!
Några punkter om Escape from Butcher Bay:
1. Skjutvapnen hade mindre betydelse (du satt ju i fängelse) i spelet och ersattes av mer originella upplägg (närstrid, smygande, interaktion m. karaktärer osv.)
2. Spelarens perspektiv förändras konstant beroende på graden av frihet (ex. gå i ett rum med eller utan vapen, tillgång till vakternas säkerhetsområden, andelen vakter som tagits ur bruk osv)
3. Progressionen "in i" fängelset till nya säkerhetsnivåer håller upplevelsen av att hitta sprickor i systemet fräsch rakt igenom. Dvs, det intensiva slutet i Portal som ett helt spel!
Det här var 2004! Också ett av de mest grafiskt imponerande spelen någonsin när det kom.
d00d3n: Körde tyvärr bara första timmen av Butcher Bay (till Xbox), men jag håller med - det var snyggt, stämningsfullt, brutalt.
Då är det ju perfekt att de håller på att porta om det till 360:n. Senast jag hörde något i alla fall, kanske det är nerlagt, har inte hört något på ett tag. Jag hoppas i alla fall att det kommer, med upphottad grafik och allt som hör till.
Åh Portal, jag blev också helt fast. Vilket suggestivt spel. Tror aldrig jag varit så paranoid. Jag håller helt med dig. Det är lätt det bästa datorspel jag någonsin spelat. Synd att det var så kort bara. Och slutlåten är ju så fin att man bara vill gråta.
*spoiler*
Men när är spelet klart egentligen? Jag håller på och springer runt efter den 19e banans egentliga slut i en evighet känns det som utanför den vanliga testanläggningen.
*spoiler*
Wot? Menar du EFTER bossfighten med superdatorn?
Nepp OK då vet jag att det finns ett slut nån gång.
Jag har för mig att det är 20 nivåer att konstla sig igenom.
Skicka en kommentar