Jag fick ingen biljett till Guldbaggegalan i år - SFI har snålat in på hanger on-kvoten och det är väl inget att vara bitter för, herregud, de måste ju flyga in Jonas Akerlund från Hollywood till nya kändisjuryn och tvångsmata honom med all den svenska film han inte sett under året och sånt måste ju få kosta - så det blir inga "intressanta" insiderscoop som jag bjussade på från förra eller förrförra galan.
Men för alla som i vanlig ordning satt och stönade åt keffa monologer och plattfallande sketcher kan jag intyga att det ÄR otroligt mycket roligare och bättre på plats, jag svär. Home Alone i soffan (fru Conan var på galan, dammit) med Chardonnayen och popcornen var det ändå helt okej - Sissela Kyles monologer (vem skrev dem, Calle Norlén satt längst fram bredvid Arn så jag misstänker honom?) var mestadels helt okej (förutom det taffliga stumfilmsnumret) och tacktalen höll hög lägstanivå.
Några reflektioner:.
Vet inte om ni hörde det men Kim Anderzon ringde från inspelningen av Sköna juveler 1984 och undrade varför Tova Magnusson Norling rest dit från framtiden och snott både frisyr, halsband och skinnblus från kostymförrådet. Strax därefter ringde Jackie Onassis från himlen och undrade vad fan Lena Endre höll på med.
En fortsättning på snutfilmsparodin Späck från förra galan var nog inget genidrag, kanske mest för att Beck-filmerna är så parodiska i sig själva. Men Arn-satiren var fyndig.
Andreas Wilson får härmed amnesti för Babas bilar - han var faktiskt riktigt kul som stekare gone b-boy i Ett öga rött-parodin.
Hederspriset till Gösta Ekman... Fan vad jag hade velat vara där och ge honom en stående ovation. Nu satt jag med tårar i ögonen i soffan istället. Otroligt fint.
Michael Sergerström var såpass säker på sin bagge att han lyckats skriva ihop kvällens bästa tal, med snygga anspelningar på hans låga status i sammanhanget som bonnläpp och komediant. Kvällens mest välförtjänta guldbagge.
Det är väl bara i Sverige - jag hatar iofs alla meningar som börjar så men vi kör på - som man gör en vemodig hyllning till alla som inte vinner guldbagge? Freddie Wadlings version av The Winner Takes It All var hursomhelst vacker. Jag hade så gärna velat vara på plats för att se om de rullade ut honom eller om han lämnade scenen för egen maskin.
Och till sist: Roy blev konung igen, en man väl värd att hyllas. MEN - tanken med att införa en mindre jury bestående av branschfolk och kändisar var väl just att undvika att en film norpar alla de tunga priserna? Nu blev det precis så - och Roy Andersson himself erkände mer eller mindre i sitt tal att det var smått bizarrt att belöna Du levande med manuspriset eftersom det snarare handlar om ett kollektivt arbete. Nej, Leo borde fått Bästa regi och Darling Bästa manus, det skulle bli bäst och snyggast och mest relevant så - det är ju två fantastiskt bra filmer.
Andra bloggar om: Guldbaggegalan, Du levande, Leo, Darling, film
3 kommentarer:
Fast jag tolkade Roys uttalande om manuskriptet som att han tvivlade på att själva manuset (dvs att läsa det fysiskt i en bunt A4-papper) inte skulle imponera på juryn. Alltså, om du förstår vad jag menar, att ett manuskript kan vara "bra" som skrivbordsprodukt, även om inte filmen blir lyckad. Eller omvänt, att ett manus som kanske både är abstrakt och obegripligt "att läsa" (som Du Levande?) kan funka utomordentligt när slutprodukten är klar. Ungefär som Noréns mer symboliska dramer kan jag tänka. Jag är lekman på området och borde inte uttala mig, men vore det inte bättre att belöna för bästa screenplay? (Eller är det outtalat samma sak som manus i utdelningssammanhang?)
Jag älskar "**** ringde och ville ha tillbaka"-skämt. De blir aldrig tråkiga
Skicka en kommentar