Guldbaggegalan - jag var där!

Det var det. 2005 års baggar är utdelade och några skandaler blev det förstås inte, om man inte är generös nog att som Aftonbladet räkna in Runges "attack" mot Lena Einhorn, där han - helt korrekt, visade det sig - suckade att det var svårt att mäta sig med pk-märkta filmer om flyktingar och Förintelsen. Ibland är vanlig hederlig medelklassångest bara inte tillräckligt.

Däremot var galan väldigt mycket roligare live än på teve. Vet inte hur sändningen kändes men på plats var det rappt, roligt och underhållande, med några barmhärtigt få och korta undantag (Häckners poänglösa stumfilmssnuttar, det traditionsenligt aptrista dansnumret med Bounce, Rickard Wolffs avrättning av Att angöra en brygga). Kategorierna avlöste varandra i ett nästan Golden Globe-rappt tempo, stämningen var uppsluppen och Lena Endres manus var förvånansvärt vasst och välskrivet (vem höll i pennan?).

Men det delvis nya greppet att skräddarsy utdelarna efter vinnarna var egendomligt - om Britt-Marie Mattson och en knappt hörbar Ingrid Segerstedt-Wiberg baxas ut på scen för att dela ut Bästa manus känns det kanske inte som en skräll att det var Einhorn som skulle bli the one?

Det bidde förstås några överraskningar, den största att en långfilmsdebuterande tant snodde hem de två tyngsta baggarna framför både Runge och Fares. Snopet men kanske rättvist: har fortfarande inte sett Ninas resa men envisa uppgifter gör gällande att den är mästerlig, och sen är det ju kul med lite spridning av priserna. Roligast av allt var att Ulf Malmros fick regibaggen för Tjenare kungen vilket nog få hade räknat med. Och att den första Gullspiran gick till en gammal hjälte som Per Åhlin (som från publikplats såg ut exakt som Pagrotsky där han pinnade upp med tomteskägg, tre äpplen hög).

En annan lite mer obehaglig surpris var att Bästa manliga huvudroll helt oväntat gick till Krister Henriksson, som småpackad (?) lallade upp på scen och var lika häpen som publiken. Och att Bergmanpriset detta år blev en parodi på sig själv. Jag har lite blandade känslor för det priset, å ena sidan är det fint att lyfta fram doldisar som filmrestauratörer och biografmaskinister, å andra sidan känns det också som ett lite osunt sätt för Bergman att trots sin fysiska frånvaro ändå gegga runt som en rynkig ande över galan. Att ge priset till avgående SFI-bossen Åse Kleveland kändes så incestuöst, internt och självbespeglande att det nästan blev komiskt (ger Gammelman priset till sig själv nästa år månne?).

Sen var det förstås spännande för en kändiskåt nörd som undertecknad att få svansa runt bland "filmeliten" med finslipsen på och ett glas gratisbubbel i den svettiga handen. Jag har varit på några galapremiärer och det är alltid samma tragikomiska upplevelse att gå uppför den röda mattan i strålkastarnas scen och möta hovet av fotografer, som reflexmässigt gör bedömningen att man är en nobody och snabbt sänker sina kameror och spanar vidare över ens axel för att se om Eva Röse är på g.

Väl på plats i salongen hamnade vi bredvid en av kameramännen med uppgift att filma scenen från publikplats, och olyckligt nog ("de va tamefan en chans på miljonen" muttrade SVT-veteranen bistert) hade Kanal 5:s reslige filmguru Ronny Svensson hamnat precis framför teleobjektivet - hans mäktiga fullmåne hotade fylla stora delar av bilden med rosablänk. Men som det sanna proffs han är flyttade han sig lydigt efter en diskret propå och en mindre man fick ta hans plats.

Efterfest på Trägårn medelst buss och vi lyckades gama till oss platser i den allra första busslasten, som visade sig bestå av filmbolagsgubbar i beiga kostymer samt diverse hangarounds med sikte på buffén. Därefter kom skådisarna och regissörerna och trots månget bekant ansikte var det bara en man som hade någon star quality värd namnet - jag talar förstås om den influgna prisutdelaren Mads Mikkelsen som var rent löjligt snygg in the flesh och satt och myste i soffan med ett entourage av tindrande bruttor. Min pinsamhetströskel var alldeles för låg för att göra något annat än att dregla lite på avstånd och kvällens clou var ett faktum.

Förhandstipset då? Det blev 5 rätt av 9 vilket väl får anses som hyfsat.