Brutal Deluxe

Jag vet inte om detta verkligen är sant, men enligt vad The Movie Blog och andra rapporterade i början av veckan är mästarmötet snart ett faktum: Sly och Arnie ska göra en film ihop. Så fort Schwarzenegger är klar med att inte ge uppskov till dödsdömda fångar, motarbeta homoäktenskap och ta krafttag mot det enorma samhällsproblemet med våld och sex i tv-spel sätter inspelningarna igång, under ledning av stjärnproducenten och Ron Howard-kumpanen Brian Grazer.

Det är såklart lätt att ironisera över att två grånade muskelmän på snart 60 jordsnurr som karriärmässigt peakade 1992 (T2) resp 1997 (Cop Land) återigen ska pressa in sina saggiga, manzier-krävande kroppshyddor i tajta t-shirtar och fatta Uzin med ådrig hand, men what the hell, kan Harrison Ford så.

Och det vore faktiskt på tiden: lätt desperata matchningar av actionhjältar har varit sparsmakade sen åttiotalet då det gjordes en handfull. Walter Hills Red Heat ("Moscow's toughest detective. Chicago's craziest cop. There's only one thing worse than making them mad. Making them partners") parade Arnie med James Belushi som iofs inte kvalar in som våldsman men dög som festlig sidekick under några år. I Blake Edwards City Heat ("When a hotshot cop and a wise-guy detective get together... the heat is on!") fick Clintan dras med Burt Reynolds. Och i Tango & Cash ("Two of L.A.'s top rival cops are going to have to work together... Even if it kills them") hamnar snutarna Sly och Kurt Russell i finkan och måste rymma för att hämnas på knarkbaronen Jack Palance.

Arbetsnamnet på den nya filmen är Brutal Deluxe vilket låter som ett humorprogram med Pontus Enhörning och i värsta fall är lika kul. Frågan är om man väljer att ta den lättsamma approachen som i tidigare försök (det funkade i Tango & Cash som jag minns som ganska underhållande) eller köra rak och stenhård action? Gissningsvis blir det geriatrisk pangpang, gott om body doubles och en stor skopa självdistanserad humor inklusive pliktskyldiga Viagra-vitsar och syrliga passningar storstjärnorna emellan. Det kan bli hur hemskt som helst - förutsatt att allt inte bara visar sig vara en överpeppad nostalgikers våta dröm.