Firewall: comeback för Harrison Ford?

Jag plöjer den brittiska filmtidningen Empire varje månad med lite blandade känslor - man kan bli en smula leds på deras ohämmade besatthet av biffiga filmfranchiser som Star Wars, Sagan om Ringen och Harry Potter - men om det är nåt jag verkligen gillar med Empire är det deras massiva entusiasm inför nya filmer. Det redaktionella tänket går ut på att en kommande blockbusterfilm per definition är lysande, tills motsatsen bevisats. I dessa tider av slentriangnäll på popcornfilmer är det fint med en tidning som peppar så stenhårt trots att det ofta rör sig om blint önsketänkande.

Det nya numret bjussar på ett uppslag med en fet bild på Harrison Ford som sammanbitet häver sig ur en brinnande bil och gör sig redo för vedergällning - det är nya thrillern Firewall som är på gång. Ford spelar Jack Stanfield, säkerhetschef för ett stenrikt bankkonglomerat, vars familj tas gisslan av slemma skurkar som tvingar honom hacka sig in hos arbetsgivaren för att länsa kontot på pengar. Men självklart finner sig Jack inte i detta utan vänder på steken och en katt-och-råtta-lek tar sin början, Stanfield måste stoppa skurkarna och samtidigt rentvå sitt eget namn och yada yada yada.

Upplägget känns väl bara fräscht om man bott i en jordkula sen Die Hard (och Ransom, och Hostage) och det kan förstås bli hur slappt och standard som helst. Men jag måste erkänna att den där bilden - och den hyfsade trailern - faktiskt räcker rätt långt. Även om upphetsningen är måttlig så finns den där. Vilket kanske säger mer om hur vi omfamnar vår Harrison Ford-nostalgi än om nåt annat, för naturligtvis vore en comeback något helt och hållet ljuvligt.

Ford gör numera bara en film om året och lär kunna välja och vraka bland toppmanus, men hans filmsvit de senaste åren är deprimerande läsning: Air Force One, Six Days Seven Nights, Random Hearts, K-19: The Widowmaker, och sist men inte minst det katastrofusla försök till buddymovie/poliskomedi som var Hollywood Homicide, kanske en av de tjugo sämsta filmer som gjorts. Rollen som mordisk make i Zemeckis underskattade rysare What Lies Beneath/Dolt under ytan är det enda undantaget i en svårslagen radda svårbegripliga rollval.

Men nu är en comeback på gång - kanske. Visst vore det väl bäst för alla om Harrison Ford kunde glida in i roller som lite bättre matchar hans ålder (64 i sommar) men så länge flera generationer av Indiana Jones/Han Solo-fanboys göder hans redan åldersnojiga ego (glöm aldrig den fasansfulla buspojksfrissan och ringen i örat han la sig till med när Calista Flockhart-romansen startade för några år sen) så kommer det att vankas fåfäng action. Det är som bekant svårt för actionhjältar att bli seniorer, har man inte tur som Bruce Willis och plockas upp av begåvade fans som Tarantino och Rodriguez kan det sluta med att man blir guvernör i Kalifornien, eller desperat klänger sig kvar vid gamla meriter (stackars Sly har både Rocky VI och Rambo IV i pipelinen).

Och nu när Indiana Jones 4 faktiskt verkar vara i rullning på allvar är det bara att inse att Harrison Ford vill fortsätta springa runt med bössan i hand, om så bara en sista gång (han har ju aviserat att Indy 4 måste bli klar innan han fyller 65 för att det inte ska kännas alltför larvigt).

Töntig titel (Brandvägg... det smakar lite Wallander va?) och klichétyngd handling till trots så finns det sannolikt mycket att glädja sig åt i Firewall, Skurken spelas av snygge Paul Bettany, regissören heter Richard Loncraine och gjorde visserligen bleka romcomen Wimbledon men också Ian McKellens fantastiska filmversion av Richard III. Fru Ford spelas av Virginia Madsen som gör en Halle Berry och går tillbaka till den typ av b-rullar hon ofta träskade runt i före sin Oscarnominering för Sideways, dock med en tiofalt större budget. Och Harrison Ford istället för typ Burt Reynolds.

Håll en tumme att Firewall inte suger. USA-premiär på fredag, här hemma får vi vänta till april.