fredag 10 februari 2006
All the President's Men ÄNTLIGEN på dvd!
Alan J Pakulas mästerliga Watergatethriller All the President's Men får äntligen den dvd-utgåva den förtjänar lagom till 30-årsdagen. Jorå, den har funnits ute i flera år, men bara i en menlös vaniljdisc utan några som helst extras, i kapat 4:3-format som effektivt sabbar Gordon Willis sobra bildkompositioner. Bland extramaterialet finns bland annat en nyinspelad making of, en kortis om Deep Throat (aka FBI-mannen Mark Felt som ju så snöpligt gav sig till känna i somras bara några veckor innan Bob Woodward hann breaka nyheten i sin bok The Secret Man), och kommentarer av Robert Redford (vilket han tydligen sällan gör).
Jag tycker det låter mumma, det enda som saknas är ett kommentarsspår av manusförfattaren William Goldman, vilket i och för sig inte är någon skräll - All the President's Men var en smärtsam upplevelse för Hollywoods manusnestor.
Redford köpte filmrättigheterna till Woodward & Bernsteins numera legendariska grävning redan på korrekturstadiet och anlitade sin kompis Goldman för att göra filmbearbetningen. Efter att ha brottats med luntan under åtta månader - fått fason på den obefintliga strukturen, den totala bristen på dialog, myllret av inblandade, kravet att alla händelser måste beskrivas korrekt och autentiskt (dels för att inte råka på potentiella stämningar, dels för att historien var så välkänd att alla försök till att Hollywoodifiera storyn skulle sågas av pressen), kittlat båda stjärnjournalisternas egon i lagom grad, fått godkännande av de känsliga cheferna på Washington Post - lämnar Goldman till slut in en version som funkar.
Inget händer på några veckor - sen blir Goldman hembjuden till Redfords lägenhet i New York. Woodward och Bernstein är där. Stämningen i rummet är lite konstig. Sen berättar Redford lite i förbigående att Bernstein och hans dåvarande flickvän Nora Ephron skrivit en egen manusversion - vill du titta på den?
Förödmjukad lämnar Goldman mötet så fort han kan. Advokater tar vid, Goldmans version gäller fortfarande, Pakula anlitas och sen börjar nästa mardröm - det visar sig att Pakula är veligheten personifierad och vill ha två versioner av alla scener, så man kan jämföra vilken som är bäst. Dessutom spånar Pakula fram en öm scen mellan Bernstein (spelad av Dustin Hoffman) och hans exfru som Goldman tjänstvilligt skriver in i manus - men då vill Redford också ha lite kjoltyg i sina scener, och kampen börjar för att pressa in minst tre scener med Woodwards flickvän i ett manus som redan är för långt. Samtidigt som Redford och Pakula är i luven på varandra. Efter ett och ett halvt år och ändlösa manusversioner - och någon vecka innan inspelningsstart - slutar telefonen ringa och Goldman förstår att han är ute ur leken.
Allt detta kan man läsa i Adventures in the Screen Trade, Goldmans välkända bok om filmbranschen. (Hans maxim "Nobody knows anything", om hur alla i Hollywood mer eller mindre famlar i blindo efter nästa stora kassako, har blivit klassiskt och känns ju fortfarande aktuell.) Uppföljaren Which Lie Did I Tell? är ännu bättre, Goldman är ömsom bitter, ömsom bitchig och rolig, och hela tiden intelligent och extremt underhållande, vare sig han skvallrar om neuroserna hos stjärnorna på A-listan, analyserar klassiska filmscener eller ger handfasta råd åt aspirerande manusförfattare.
Det blev hur som helst en fenomenal film och Goldman fick en Oscar som tröst. Redford och Hoffman är perfekta, likaså Jason Robards som också Oscarbelönades för bästa biroll. Det är fascinerande hur en film som egentligen bara handlar om två karlar som pratar i telefon, sitter på redaktionsmöten, ringer på hos folk och jagar fakta i arkiv och bibliotek (uppåtåkningen mot taket i Library of Congress har blivit klassisk) kan bli så djävulskt tät och spännande. All the President's Men kan dessutom vara den mest journalistromantiska film som gjorts. Och sjuttiotalsmiljöerna ser helt fantastiska ut: stora gråa redaktionsrum med orangea heltäckningsmattor och ändlösa rader av cubicles där polisongförsedda män i breda slipsar och kortärmade skjortor knattrar loss på sina skrivmaskiner. Skrivmaskiner!
Dvd:n släpps på måndag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Fantastisk text du skrivit om en fantastisk film
Skicka en kommentar