BloodRayne (Sthlm Filmfestival)

Den mest dissade mannen i filmsvängen just nu kan mycket väl vara Uwe Boll, en tysk bruksregissör som de senaste åren nischat in sig på att göra filmversioner av dator- och tv-spel. Filmade spel tillhör ju en av filmvärldens mest bespottade genrer med ett track record som får Daniel Fridell att framstå som en ny Scorsese. Kalkonklassiker som Super Mario Bros och Street Fighter samsas med halvhyfsade filmer som Resident Evil och kassasuccéer som Lara Croft: Tomb Raider, men ännu har ingen lyckats göra en bra film baserad på ett tv-spel.

Men i takt med att tv-spelen blir alltmer omfamnade av mainstreamkulturen och med åren också blivit smartare och mer sofistikerade så kanske filmatiseringarna också blir bättre och bättre, inte bara ett färdigt varumärke att kränga ut en halvkass manusidé kring?

Knappast om Uwe Boll får bestämma. Efter en karriär i Tyskland flyttade han till Hollywood, började med att göra film av zombiepangaren House of the Dead och avverkade sedan ruggiga äventyrsspelet Alone in the Dark med Christian Slater i huvudrollen, en film som i skrivande stund ligger på en stark 44:e plats på IMDb:s bottom 100-lista. Boll stretar dock vidare, lyckas alltid få finansiering, och rör sig uppåt på näringsstegen från skådisar på b-listan (Jürgen Prochnow) till nästan-a (Jason Statham, Ray Liotta). Fler spel blir det: Dungeon Siege är redan filmad, Far Cry och Fear Effect är på gång.

Men först BloodRayne, goth-action baserad på spelet från 2002. I titelrollen Kristanna Löken, den norsk-amerikanska fotomodellen som gjorde livet surt för Arnie i T3, en till hälften kvinna/hälften vampyr som är ute efter hämnd på vampyrkungen Kagan (Ben Kingsley i en minst sagt otippad biroll) som mördat hennes mor. I hasorna på BloodRaynes stretar några vampyrjägare (Michelle Rodriguez och Michael Madsen) och nånstans där tappade jag greppet om handlingen och njöt istället av det myckna våldet.

BloodRayne är b-film med en ganska rejäl budget och vissa ambitioner som dras ner av ett uppjagat tempo, charmlöst tonfall, yxig regi, akut brist på humor och ett gåpåigt soundtrack som tröttar ut trumhinnan (det hjälpte att maskinisten på Mauritz vred upp till 11). Att se mindre nogräknade skådisar kämpa med klumpig och högtravande dialog kan förstås ha ett underhållningsvärde, och Löken och Rodriguez kämpar så gott de kan med vad de får, men BloodRayne hamnar sorgligt nog aldrig i det välsignade so bad it's good-tillståndet.

Det är dock oerhört fascinerande att studera Michael Madsen, som sannolikt aldrig varit så trött, så tjock, haft så gräslig frisyr och varit så katatoniskt uttråkad som här - det blir ett minidrama i dramat att se om han ska lyckas hålla sig vaken hela filmen.

På pluskontot: några snygga actionscener och gott om slaskigt splatter: knivar genom kranium, halshuggningar och en stackare som får ansiktet mosat av en spikklubba. Mumma för gorehounds som dock bör vänta på dvd:n som utlovar ännu mer blod.

Efter filmen blev det ett underhållande Face2Face med Boll, en snabbsnackande fyrtioåring i mysig fleecetröja och en rent schwarzeneggersk brytning. Boll är ingen gamer utan en smidig entreprenör och businessman som inser värdet av ett färdigt koncept i marknadsföringen, därav de många spellicenserna. Han fixar finansiärer, syr ihop ett inspelningsschema och kontaktar sen skådespelarna när det bara är några veckor kvar till inspelningsstart - tre veckor i Rumänien för en snabb slant är nog för att såpass stora namn som Kingsley och Rodriguez ska skriva på, och saken är biff. Lägg krutet på actionsekvenserna, släng in lite tits & ass, klipp skiten och sen vidare till nästa. Därmed inte sagt att Boll inte brinner för sitt värv - han är en slipad genrefilmsregissör och hade bara hans ambitionsnivå och begåvning varit större (avsevärt större, medges) kunde han kanske varit en ny Carpenter. Men nu är han bara en tysk snubbe som drar festliga skrönor om hur usel catering det var i Rumänien och att de använde riktiga rumänska horor i scenen med en vilt överspelande Meat Loaf - det blev billigare så.

Hollywood spottar just nu ur sig filmer baserade på tv-spel. Peter Jackson ska producera Halo med manus av Alex Garland, och Roger Avary har gjort en bearbetning av fantastiskt otäcka Silent Hill som ska filmas av Vargarnas pakt-regissören Christophe Gans - se där två eventuella ljuspunkter i en ganska tröstlös genre som tyvärr domineras av synergikåta filmbolag och bruksregissörer som Boll. Så länge de får härja blir det nog inte så mycket roligare än BloodRayne. (Betyg: 4/10)