Ridån på Skandia glider upp. Ljuset dämpas. Warner-loggan i svartvitt. Danny Elfmans skimrande och klockspel - igenkännbart efter två sekunder - tassar fram på ljudspåret och den trygga, mysiga sagostämningen we know and love infinner sig direkt: det är Tim Burton, och det är Tim Burton på sitt bästa humör. Peppen har förstås varit stark ända sedan trailern släpptes och Corpse Bride gör inget Burton-fan besviken, särskilt inte om man avgudar The Nightmare Before Christmas (och vem fasen gör inte det?).
Victor Van Dort (Johnny Depp) och Victoria Everglot (Emily Watson) är två timida ungdomar som tvingas in i ett giftermål av sina pengahungrande föräldrar - men av misstag gifter sig Victor med ett spöke (Helena Bonham-Carter) och slits mellan de levandes värld och dödsriket. Eftersom det är en Burton-film är "den andra sidan" avsevärt festligare än den svartvita, kantigt expressionistiska och kravfyllda människovärlden, med muntra skelett, röjigt barhäng och frejdig New Orleans- estetik.
Jämfört med The Nightmare Before Christmas är Corpse Bride en light-musikal med sånger bara i väl valda scener men desto fler ordvitsar på temat liv/död varav samtliga är riktigt roliga. Framför allt tar den ut svängarna mer, både i den rappa handlingen och i dockdesignen som är helt underbar, stilren och samtidigt skruvad - varje figur har designats efter sin karaktär och pinnsmala Jack Skellington-lookalikes samsas med paddlika små gubbar och snipiga damer med skyskrapshöga frisyrer. Röstjobbet är förstklassigt, samtliga skådisar briljerar - bäst är Joanna Lumley med en helt hysteriskt fisförnäm ärkebrittisk överklassaccent, och Richard E. Grant som slem förförare, en figur för övrigt inte helt olik fjompige Victor Quartermaine (Ralph Fiennes) i Wallace & Gromit-filmen.
Burton har använt sig av trogna medhjälpare som John August (Kalle och chokladfabriken) och Caroline Thompson (Edward Scissorhands) som säkert haft kul tillsammans när de skrivit manus: precis som i Sleepy Hollow har alla karaktärer vagt östeuropeiska eller bara bizarra, välsmakande namn som Finnis Everglot, Barkis Bittern och Elder Gutknecht. Plus en likmask med Peter Lorres röst som en belöning till filmnördar.
Hantverket är makalöst och första minuterna sitter jag och njuter av hur snyggt dataanimationerna är gjorda, med en liten, ytterst diskret touch av stop motion. Tills jag kommer ihåg att det faktiskt är old school och riktiga dockor och baxnar över hur rasande skickligt och kärleksfullt det är. Jag kommer på mig själv med att tycka att den döda bruden är riktigt attraktiv, nästan lite (host) sexig, och på några ställen fick jag tårar i ögonen bara för att det var så jäkla fint.
Corpse Bride är en välskriven, överdjävulskt snygg och oväntat rolig historia som faktiskt smäller The Nightmare Before Christmas på fingrarna, vilket jag inte trodde var möjligt. Mästerligt! (Betyg: 9/10)
1 kommentar:
Härligt! Det ska bli riktigt riktigt kul att se den!
Skicka en kommentar