Oscargalan - del 1

...and we're back. Tom Hanks har just gjort en lyckad parodi på sitt ökänt jolmiga Philadelphia-tacktal ("I feel like I'm standing on giant legs..." und so weiter i, vad var det, tjugo minuter?) för att illustrera att de ska försöka hålla tackduscharna ännu kortare i år. Noterar att smetig muzak ligger på under hela talet nu - en nyhet för i år och det funkar säkert på talarna för man blir stressad ända ut i tv-soffan.

Bästa Visual FX ska ut och Ben Stiller skojar till det med ett riktigt lyckat greenscreen-gag. Ljuvligt. Jag håller på War of the Worlds men det måtte väl bli King Kong? Japp, helt välförtjänt förstås. Veteranen Joe Letteri (som började sin bana på första, flåt fjärde Star Wars) med kollegor äntrar scenen och håller det short and sweet.

Reese ska dela ut Bästa animerade film och det blir Wallace & Gromit! Nick Park och Steve Box går på med varsin enorm fluga... sweet jesus vilka nördar. Tackar Peter Sallis (aka rösten bakom Wallace) som var med in the flesh på BAFTAs häromveckan och visade sig vara en gammal krum farbror med klent darr på rösten. De tackar honom med värme och man kan ju misstänka att den gode Sallis inte har så många år eller månader kvar, stackarn. Vi håller en tumme att han hänger med på nästa film också.

Äntligen - dax för kvällens första mackpaus, för nu är det musikunderhållning. Transamericas låt ska presenteras, en oförarglig ditty som sjungs av Dolly Parton (som börjar se orimligt plastikopererad ut - hon har fått det där otäcka stirret som George Michael också köpt. Jistanes!).