Det inleds med John Williams mästerliga musik till E.T. - kan man nånsin bli leds på den? Eh... det var visst pausmusik under Hans Wiklunds prata, måste lugna mig lite. NU börjas det! Enter Jon Stewart och vi håller en tumme att det blir lyckat. Det inledande montaget där diverse filmhjältar möts var styvt hoptotat men ungefär lika cheesy som en såndär pojkrumsaffisch där James Dean hänger på samma diner som Bogart och Marilyn... Sweetness! Filmen som inleder Stewarts öppningsmonolog är helt suverän. Och Stewart sköter sig med den äran, lyckas förstås få med att han var med i fiaskot Death to Smoochy. "This is the first time many of you ever voted for a winner!" (apropå Hollywoods lutning åt Demokraterna) och en snygg Cheney-passning (förstås!), denna gång med hjälp av Björks ökända död svan-klänning från en tidigare gala. Och gaycowboymontaget var underbart - särskilt en scen med gayikonen Charlton Heston (har ni sett Ben Hur? Hur gay som helst) och Gregory Peck måste känts rätt gay redan då.
Dags för första statyetten. Nicole Kidman ska dela ut. Som vanligt börjar de med en feting för att fånga ens intresse innan Bästa ljudmix ska ut. Bästa manliga biroll och det måste väl bli Clooney eller Dillon? Det vore otroligt bizarrt om William Hurts fenomenala överspel blev belönat men det vore sannerligen oväntat... Clooney! Föga otippat. Tjugo kilos övervikt plus skägg och saken är biff. Fan vad peppad jag är på Syriana. Clooney synbart skakad och rörd - och med samma charmiga självdistans som alltid - gör ett sympatiskt tal. Förstklassigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar