And we're back. Bästa scenografi härnäst. Sandra Bullock och Keanu (slog de båda igenom i Speed?) ska dela ut. Kan det bli Pride and Prejudice, eller King Kong? Jag tror på King Kong. (Skandal förresten att inte Charlie and the Chocolate Factory ens är nominerad.) Memoirs of a Geisha vinner. Snark. Har inte sett eländet men den sägs ju vara ett sömnpiller av guds nåde. Inte scenografens fel, men ändå. Spielberg ser rörd ut under John Myhres känslosamma tal.Samuel L. Jackson presenterar ännu ett självbespeglande montage om hur duktiga vi i Hollywood har varit på att ta upp brännande sociala frågor genom åren, apropå Murrow och Good Night and Good Luck? Eller bara för sakens skull? Detta måste vara den mest montagetäta galan i mannaminne. To Kill a Mockingbird, Bob Roberts, Kinasyndromet och ett gäng andra sveper förbi (usch, Tom Hanks aids-drabbade krake i Philadelphia blinkar förbi - hur präktig måste inte den filmen kännas om man såg om den idag?). Och till slut, förstås, Henry Fondas rättrådiga bonde i Grapes of Wrath, som ett brev på posten. "And none of those issues were ever a problem again" - Jon Stewart avar med en spydig kommentar. Gött! Det är stor skillnad mellan Oscarproducenternas traditionellt narcissistiska och branschyllande inslag, och Stewart och hans teams syrliga prator och sketcher.
Gäsp, kvällens obligatoriska tal av AMPAS-bossen whatshisname är lika spännande som alltid. Han lämnar över till Salma Hayek (en tvärhand hög) som tvingar fram en applåd för orkesterledaren Bill Conti, närmast en inventarie i sammanhanget (det är hanses 18:e gala) och påar ett medley där legendaren Itzak Perlman gnider felan till de nominerade för Bästa filmmusik. (John Williams, flitig som alltid, är nominerad för både Munich och Memoirs of a Geisha.) Om inte Brokeback Mountain vinner är nånting allvarligt fel. YES! Gustavo Santaolallas svepande, innerliga musik tar hem första statyn till Ang Lee. Helt korrekt. Santaollallas fru bryter ihop av tårögd lycka i sin stol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar