Du är Joe Carnahan. Din debutfilm Blood, Guts, Bullets and Octane blev en smärre hit på Sundance i slutet av nittiotalet. Du följde upp den med Narc, en hårdkokt snutfilm med Jason Patric som snut på dekis och Ray Liotta som råbarkad och kanske korrupt übersnut.
Filmen är ren dynamit första halvan, du lyckas till och med få världens näst tråkigaste skådis Jason Patric att kännas spännande, innan du låter Liotta ta över alltför mycket och den sista halvan blir en seg röra i överspel, lite som finalen på Training Day (som är en sämre Hollywoodversion av din film).
Men filmen går rätt bra ekonomiskt, får fantastiska recensioner där den jämförs med Serpico och The French Connection, lyckas nå en hedrande tioplats på "fuck"-listan, och ger dig tonvis med kredd.
Du är 33 år och hyllas som den nya Scorsese. Life is pretty sweet.
Narc produceras av bland andra Tom Cruise, som gillar dig så mycket att du landar jobbet som regissör på hans kommande projekt Mission: Impossible III. Men en månad innan inspelningen ska dra igång blir det dålig stämning och du hoppar av på grund av creative differences. Filmen blir ett par år senare ett mästerverk i händerna på J.J. Abrams.
Du slickar såren och satsar på nästa projekt Smokin' Aces, en hårdkokt gangsterkomedi som utspelar sig i Las Vegas och kretsar kring snutar, FBI-män och yrkesmördare som alla vill lägga rabarber på en och samma man, en nerknarkad och sexmissbrukande Joe Labero-typ som lyckats få ett rekordhögt kontrakt på sitt huvud. Du har fortfarande så mycket kredd att Ray Liotta, Jeremy Piven och Andy Garcia vill vara med, samt världens tråkigaste skådis Ben Affleck som är så desperat på comeback i en cool film att han gärna tar en liten biroll. Du tänker att du säkert kan göra samma uppryckning där som med Jason Patric. Du har fel.
Smokin' Aces är ren dynamit första halvan, du är en jävel på att berätta i smarta bilder, även om du misslyckas med att få Ben Affleck att kännas spännande (men ingen klandrar dig), innan du låter nihilismen ta över alltför mycket och den sista halvan blir en seg och tröttsamt blodig röra i överspel, fjärran från finalen på Reservoir Dogs (som är en bättre indieversion av din film).
Filmen går rätt bra ekonomiskt, men får bedrövliga recensioner där den jämförs med Lock, Stock and Two Smoking Barrels och Domino, och drar ner din kreddfaktor ganska kraftigt.
Du är snart 40 och har förvandlats till Guy Ritchie, men du får inte ens ligga med Madonna som tröst.
Vad gör du nu?
Andra bloggar om: Joe Carnahan, Narc, Smokin Aces, film, kultur
Filmen är ren dynamit första halvan, du lyckas till och med få världens näst tråkigaste skådis Jason Patric att kännas spännande, innan du låter Liotta ta över alltför mycket och den sista halvan blir en seg röra i överspel, lite som finalen på Training Day (som är en sämre Hollywoodversion av din film).
Men filmen går rätt bra ekonomiskt, får fantastiska recensioner där den jämförs med Serpico och The French Connection, lyckas nå en hedrande tioplats på "fuck"-listan, och ger dig tonvis med kredd.
Du är 33 år och hyllas som den nya Scorsese. Life is pretty sweet.
Narc produceras av bland andra Tom Cruise, som gillar dig så mycket att du landar jobbet som regissör på hans kommande projekt Mission: Impossible III. Men en månad innan inspelningen ska dra igång blir det dålig stämning och du hoppar av på grund av creative differences. Filmen blir ett par år senare ett mästerverk i händerna på J.J. Abrams.
Du slickar såren och satsar på nästa projekt Smokin' Aces, en hårdkokt gangsterkomedi som utspelar sig i Las Vegas och kretsar kring snutar, FBI-män och yrkesmördare som alla vill lägga rabarber på en och samma man, en nerknarkad och sexmissbrukande Joe Labero-typ som lyckats få ett rekordhögt kontrakt på sitt huvud. Du har fortfarande så mycket kredd att Ray Liotta, Jeremy Piven och Andy Garcia vill vara med, samt världens tråkigaste skådis Ben Affleck som är så desperat på comeback i en cool film att han gärna tar en liten biroll. Du tänker att du säkert kan göra samma uppryckning där som med Jason Patric. Du har fel.
Smokin' Aces är ren dynamit första halvan, du är en jävel på att berätta i smarta bilder, även om du misslyckas med att få Ben Affleck att kännas spännande (men ingen klandrar dig), innan du låter nihilismen ta över alltför mycket och den sista halvan blir en seg och tröttsamt blodig röra i överspel, fjärran från finalen på Reservoir Dogs (som är en bättre indieversion av din film).
Filmen går rätt bra ekonomiskt, men får bedrövliga recensioner där den jämförs med Lock, Stock and Two Smoking Barrels och Domino, och drar ner din kreddfaktor ganska kraftigt.
Du är snart 40 och har förvandlats till Guy Ritchie, men du får inte ens ligga med Madonna som tröst.
Vad gör du nu?
Andra bloggar om: Joe Carnahan, Narc, Smokin Aces, film, kultur
6 kommentarer:
fick "Lock, Stock and Two Smoking Barrels" bedrövliga recensioner? det måste jag helt ha missat.. nåja, jag tycker det är söt. svejs
Klockren sammanfattning. Håller med om allt, förutom att jag verkligen avskydde Smokin' Aces från första till sista minut.
Hehehehe...riktigt underhållande läsning och kul diss av både film och regissör (och Guy Ritchie samtidigt som en liten bonus). Själv är jag ju väldigt svag för Smokin' Aces och den typen av filmer (ger den CCC i betyg) och dessutom ensamast i världen om att gilla Ben Affleck som skådis, hahaha. Men ändå, kul läsning.
Nä, du är inte ensammast. Ben är ju kanon i alla Kevin Smith-filmer.
Gillade Narc. Smokin' Aces hade poänger men dom var alldeles för få. Om jag var Herr Carnahan skulle jag smida medan järnet var ljummet (?) och börja producera en snutserie för amerikansk prime time (tänk: Danny Cannon och CSI m.fl) för om jag ska vara ärlig så kan det vara snutsnuskat för den mannen i långfilmsstolen.
Låter som en bra idé, även om hanses kommande projekt enligt imdb (manus till Ellroys White Jazz, korruptionsdrama med Edward Norton) ser rätt så lovande ut.
Skicka en kommentar