torsdag 25 oktober 2007

1408



I dessa oroliga tider då skräckfilmerna badar i blod och man till och med tvingats mynta det obehagliga begreppet torture porn för att ge full rättvisa åt Eli Roth, James Wan et al, har Mikael Håfströms 1408 blivit en smärre succé i USA. Det är ingen märkvärdig film, men just för att den är mer intresserad av att bygga upp en kuslig stämning än att plåga livet ur backpackers, och satsar alla sina kort på något så urmodigt som spöken (och då inte ens de japanska småtjejerna med långt svart hår som var på modet för några år sen) framstår 1408 som något av en frisk fläkt mitt i tortyrkammaren.

John Cusack, mannen det är omöjligt att inte tycka om även om han emellanåt gör trams som Serendipity, spelar Stephen Kings favvokaraktär, frånskild författare med olyckligt förflutet och cynisk syn på livet. Hotellägaren Samuel L. Jackson insisterar verkligen på att han undviker morddrabbade rum 1408 (ett rum som redan innan nyckeln lämnats ut skapat samma förväntan som det sjukt läbbiga rum 237 i The Shining) men Cusack framhärdar och sen blir det tråkigheter.

Cusack och Jackson har uppenbart skoj tillsammans och första timmen av 1408 är otroligt lyckad. Med ganska enkla och i spökfilmsgenren väl beprövade medel - dörren som det rycker i, lampan som plötsligt släcks, klockradion som spelar fast kontakten är ur (efter 1408 lyssnar man på Carpenters mysiga "We've Only Just Begun" med helt nya öron) - lyckas Håfström och hans fotograf och klippare bygga upp en massivt otäck stämning som verkligen gör skäl för den där slitna blurben "edge of your seat". Särkilt en scen där Cusack får syn på en kille i huset mittemot är fenomenalt läskig (jag får töntigt nog ett lätt rysning i nacken när detta skrivs). Och en rafflande sejour i ventilationstrummorna är nästan för jobbig.

Sen utvecklar sig 1408 till ett lite väl långt men väldigt mycket snyggare avsnitt av The Twilight Zone, men vid det laget är man redan tillräckligt mysryslig för att förlåta en och annan longör. Mikael Håfström kändes som en klart ospännande bruksregissör - Mike Hafstrom har knappast utvecklats till en auteur men en duktig hantverkare, nu med en och en halv hit i bagaget. Det ska faktiskt bli kul att se vad han gör härnäst.

Andra bloggar om: , , , , ,

5 kommentarer:

Henrik sa...

Håller med om att det är skönt att man satsar på en klassisk spökhistoria i dessa tider. Och att spänningen byggs upp bra första timmen. Men andra timmen blir lite väl rafflande för min smak, jag hade uppskattat lite återhållsamhet här. Men vad menar du med en halv hit, derailed blev väl ordentligt sågad?

Conan sa...

Har tyvärr (?) inte sett Derailed som även om den blev hårt sågad i USA var rätt billig och drog in en liten vinst, tillräckligt för att bröderna Weinstein skulle vara nöjda och ge Mike en ny chans. Och det är väl det som räknas mest i Hallywood.

Martin sa...

Tänkte bara säga att jag kom iväg på This is England med L. Sorry.

Conan sa...

Martin: det är lugnt. Vi hade vår chans, och brände den. Nu är jag den siste kvarvarande människan på jorden som inte sett fanskapet.

adam sa...

minst två är vi iaf isf.