För ganska exakt ett år sen gnällde jag över att
Steve Martins karriär var på väg åt helsike, men kanske kunde komma på rätt köl igen, Bill Murray-stylee, i och med romantiska komedin
Shopgirl med Claire Danes och Jason Schwartzman. Jag har fortfarande inte lyckats se
Shopgirl som gick upp i USA till
hyfsad kritik och sidsteppade biograferna härhemma (dvd-premiär i oktober), men igår såg jag Martins remake på
The Pink Panther och - håll i er nu - den är riktigt, riktigt kul. Jo, det är sant.
Trailern såg rent för jävlig ut, med en snubblande Steve Martin i lösmustasch som förde tankarna mer till Mr Bean än Peter Sellers, men den färdiga filmen är en pärla. Åtminstone om förväntningarna är på noll (och man är bra trött när man ser den). Slapstickscenerna är med några undantag mediokra men Steve Martin går in stenhårt för sin Closeau och har skoj med manéren, inkompetensen, accenten. Stackars Jean Reno (som väl aldrig fått en vettig roll i Hollywood?) får stå med öppen mun och reagera på Closeaus tokerier, Beyonce gör ännu en idiotroll som kuttersmycke - hela upplägget borde vara dödsdömt, ännu en lönnfet remake på ett bra koncept. Men Steve Martin skiter liksom i allt detta och gör sin bästa roll sen Bowfinger. (Antar jag utan att ha sett vare sig Cheaper by the Dozen eller Full House, men bara en titt på affischerna fick det ju att vända sig i magen.)
Han är fenomenalt löjlig och lysande som Closeau, faktiskt lika galet bra som i The Jerk eller nån annan av de klassiska Carl Reiner-filmerna, och det faktum att Martin alltid varit gråhårig gör att han inte känns nämnvärt mycket äldre nu vid fyllda 61 än i fornstora dar. I en scen är han hos en talpedagog som ska lära honom fixa de amerikanska diftongerna inför ett spaningsuppdrag i New York. Hon upprepar, långsamt och tydligt: "I would like to order a hamburger", Martin bräker tillbaka, går beyond thunderdome med sin larviga brytning i en absurt lång scen. Det var Ruprecht från Rivierans guldgossar all over again! Helt otroligt.
Men, som sagt: förvänta dig dynga, var gärna utarbetad och dra i dig ett par glas vin till, så blir upplevelsen optimal.
Andra bloggar om:
steve martin,
rosa pantern,
closeau,
film,
komedier,
peter sellers,
beyonce,
ruprecht
3 kommentarer:
UNDERBART x 2
Först eftersom du är tillbaka. Hurra!
Sen eftersom jag fick skrattspasmer av Rosa Pantern. Sant. Hade ont i huvudet av bara...bestämde mig för att prova en Steve Martin film och DET FUNGERADE! Vi va fyra pers i salongen som hetsade varandra hårt. Huvudont - puts väck. Hurra!
Rosa Pantern ey? Steve Martin är en skön prick och har lyckats me en hel del trots alla kalkoner. Bra nyhet, ska se den i veckan, tack!
ehmm... ett par glas vin? En låda lär behövas. Trots hjälten Martin.
Såg förresten om "Pink Panther Strikes Again" härförleden: ruggigt rolig. Fortfarande.
Skicka en kommentar