onsdag 21 mars 2007

Good German/Bad Tobey

Ah, the many faces of Steven Soderbergh... lika stilsäker vare sig det gäller smarta och lekfulla kriminalare, hårdkokt realism, feelgooddramer eller Tarkovskij-remaker. Och så finns det den Soderbergh som gillar att låta sitt filmnörderi gå bananas. Ibland, som i klaustrofobiska noirmardrömmen Kafka, blir det bra. Och ibland, som i självbelåtna metasoppan Ocean's Twelve, blir det ofattbart dåligt. The Good German hamnar nånstans mittemellan.



Formmässigt är det oklanderligt. Soderbergh har använt rätt linser, rätt ljussättning, rätt kameror och fått hela paketet att se ut och låta som en fyrtiotalsfilm, ner till übernördiga detaljer som små knäpp på ljudbandet vid ett aktbyte. Och skådisarna är med i leken, talar tydligt, spelar snyggt och konstlat i kameravänliga poser. Men tyvärr glömde Soderbergh att amerikanska fyrtiotalsfilmer inte bara var svartvita utan också underhållande. Det spelar föga roll att hans närmast perversa sinne för detaljer firar triumfer när storyn och karaktärerna i The Good German är så platta att man kväver en gäspning efter bara en kvart.

När till och med Clooney är småtråkig att vila ögonen på får man hitta annat att glädja sig åt - till exempel Tobey Maguire. Jag har alltid varit ett fan, gillat honom särskilt mycket i Wonder Boys och Pleasantville, men aldrig riktigt fattat att han faktiskt bara spelat supermysiga pojkmän i varenda film. Tills nu: som den slipprige opportunisten Tully ägnar han sig åt att a) röka, b) kröka, c) spöa upp Clooney, d) förnedra och sparka på en judisk benlös fattiglapp, och d) dundra på Cate Blanchett bakifrån - hårt, med ett belåtet flin på sitt släta pojkansikte. (Hon har en body double, men ändå.) Sannerligen bizarrt - och oväntat underhållande.

Nu håller vi en tumme att Tobey efter att ha avslutat Spiderman-franchiset vågar välja att spela fler snubbar som Tully. Men en snabb imdb-titt på kommande Quiet Type krossar genast den drömmen: A mute young man (Maguire) heads to New York City to realize his dream of conducting an orchestra. Burr...

Andra bloggar om: , , , ,

5 kommentarer:

Anonym sa...

Phew, det var tur du nämnde att Cate Blanchett hade en body-double i den däringa otuktiga scenen med Tomy Maguire. Annars j-lar! Jag vet inte var jag hade tagit vägen.

redaktionen sa...

Alltså, sorry, men om nu rätt ska vara rätt: följer din länk Quiet Storm till imdb, men där verkar filmen heta Quiet Type! Så mycket tristare titel.

/elin

Conan sa...

Hoppsan! Har ändrat. Klart en film om en stum kille ska heta "Quiet Type" - inte alls pajigt...

Anonym sa...

... och nu över till en annan sak: har du haft en beef med Emma Gray-Munthe. Förut länkade du till hennes sida. Så inte längre. Varför?

Conan sa...

Jag är för konflikträdd för att ha beefar med nån.