
När samtliga tunga spelkritiker går bananas över ett spel som kommer från ingenstans - 9 av 10 i gubbgamertidskriften Edge som inte direkt strösslar med överbetygen - blir man nyfiken. När spelet dessutom ligger ute på XBox Live, kostar en dryg hundring att köpa och tar fem sekunder att ladda ner är saken biff.
Och hypade Braid är faktiskt väl värd alla lovord. Det är i första åsynen ett gulligt plattformsspel i charmig sidscrollande 2D, där man spelar en liten kille som ska rädda en prinsessa genom att hoppa förbi troll och hitta nycklar och bygga pussel. Old school alltså, ser ut som en digital hötorgsversion av en impressionistisk tavla, med oerhört behaglig och harpa som plinkar på i bakgrunden.
Men efter ett par tre snabbspelade banor blir det snart svårare. Man kan inte dö eller losa i Braid, bara spola tiden tillbaka genom att trycka på en knapp och börja om där man var för några sekunder sen. En spelmekanisk finess som visar sig vara en av hörnstenarna i spelet. Efterhand blir banorna mer och mer knepiga, om man inte tänker i flera led och provar sig fram med flitigt användande av tidsspolningen. Man (dvs jag) får harva på i timmavis, vilket är otroligt frustrerande, men lyckan när man till slut klurar ut hur man ska nå den där sista gäckande pusselbiten är monumental.
Precis på samma sätt som förra årets mästerliga överraskningshit Portal alltså. Men Portal var en promenad i parken jämfört med de djävulskt svåra banorna här. Jag har fastnat på de två sista pusselbitarna i värld 3, dels Hunt!-banan, dels den där man ska få tag på den lilablinkande nyckeln, med hjälp av sitt skuggjag, utanför den rabiata kaninens koja. Men jag blir fan inte klok på hur jag ska komma åt nyckeln. Tips mottas tacksamt!
Andra bloggar om Braid, Xbox 360, tv-spel, datorspel











































